Arbetskolleger och bekanta - att möta den som mist sitt barn i magen

Intrauterin fosterdöd berör årligen närmare 200 familjer i Finland. Arbetskolleger får ofta dödsbudskapet per e-mail, sms eller då kollegan återvänder till arbetsplatsen. Här har de som själv erfarit intrauterin fosterdöd samlat tankar kring vad som upplevs svårt med mötet och hur man kan agera i situationen.

Då du hör att din kollega, en bekant via hobbyverksamheten, en klient eller en mer avlägsen bekant mist sin bebis är det bra att uttrycka sitt deltagande i sorgen och dessutom i något skede fråga om föräldern vill prata om händelsen och hur hon / han önskar att du ska bete dig. Tig inte, bli inte avskräckt, för det är det värsta. Säg istället något eller berätta något. Om du själv råkat ut för sorg i ditt liv kan det vara lättare att trösta.

Jämför inte bebisens död med ett husdjurs död eller ett tidigt missfall. Det kan såra föräldern. Vanligen blir det inte så mycket diskussion kring ämnet då man inte känner varandra väl och det har föräldrarna all rätt till.

 

En vecka efter förlossningen skickade jag ett e-mail till kolleger där jag berättade att ett perfekt underbar barn fötts, men olyckligtvis livlöst. Jag beskrev i stora drag hur jag ville bli mött när jag återvänder till jobbet. Jag vet inte hur jag fann kraften och rationaliteten att skriva det mejlet men i efterhand är jag nöjd att jag fick till stånd det. Det underlättade mötena med kolleger. Jag viste att alla visste och ingen behövde skvallra bakom ryggen. -Mamma, 35v.-

 

Jag tyckte att sms var ett bra sätt att hålla kontakt. Jag pratade på telefon bara med dem jag själv valde och bara då jag orkade. Det var trevligt att få sms, även om jag inte orkade svara på dem alla gånger. Meddelande som " Tänker på er och önskar er krafter " värmde, utan att ge stress över att man borde svar något.- Mamma, 30 år -