En hälsosysters erfarenheter av intrauterin fosterdöd

Varje sköterska och barnmorska på mödravårdscentralen fruktar med skräckblande känslor dagen då en intrauterin fosterdöd inträffar. Hur ska jag agera och hur känner jag då jag möter en sådan sorg?

Det hände mig år 2009. Innan det hade jag arbetet på mödravårdscentralen i ett halvår. Det var måndag och jag hade återvänt till arbetet efter semestern. Mellan min kalender på arbetsbordet låg en post-it lapp där det stod att en av mina patienter remitterats till förlossningssjukhuset pga. att hjärtljud inte hittats på mödravårdscentralen. Graviditetsveckorna var då 37. Jag loggade in och läste i hennes journal att bebisen konstaterades ha dött i livmodern och hon hade fött sitt barn några dagar sedan.

Jag hade ju varit på semester i tre veckor, men min första tanke var; Hade jag missat något? Varför hade detta hänt? Jag ringde min patient, men fick inte tag på henne. Samma stund dök hon upp utanför min dörr och så träffade vi första gången. Hon var fortfarande i chockad och kunde berätta för mig i rätt lugn takt omm händelserna. Vi tittade på fotografierna tillsammans och bilderna fick mig att känna stark sorg. Jag tillät mig själv känslorna och på någon nivå kunde jag förstå hur hon måste ha känt när hon höll sitt döda barn i famnen. Jag kände mig hur tårarna trängde fram och det tryckte i mitt bröst. Jag berättade för mamman hur oerhört ledsen jag var för hela familjen.

Jag sa inget annat i försök att trösta, för inga ord kan trösta i den situationen. Förlusten är för stor för stor. Jag upplevde att var rätt att visa mamman hur ledsen jag var och säga det högt. Kanske det tröstade henne ens en aning. Jag tänkte på händelsen flera gånger senare. Jag gjorde det dels för att lära mig möta sorgen döden av ett barn och dels för att försäkra att jag inte själv blivit fast i hennes sorg och traumatiseras i hennes plats. Jag försökte rekommendera henne och familjen en krisgrupp, men mamman nekade.

Jag önskar sköterskor mod i mötet av en familj som mist sin bebis i livmodern. Var inte rädd för känslorna som väcks, utan ta det som ett tillfälle att lära dig känna dig själv och växa både som människa och professionellt. - Hälsosyster på en mödravårdcentral -